Är du trött och deppig? Ta en charter! Detta var mitt bästa stalltips till utmattade patienter när jag arbetade som terapeut i Norge under 00- och 10-talet. Då bot via charter inte täcks av sjukförsäkringen kanske någon undrar vem som betalade för behandlingen? Patienten själv såklart – i Norge har i princip alla råd med charter – i tillägg till hytte och motorbåt.
Varför hjälper då en charterresa, i alla fall tillfälligt, mot trötthet och deppighet? Svaret är enkelt. Charter går i linje med människans grundläggande behov av både trygghet och frihet – eller om man så vill – både stödfunktioner och fria aktiviteter.
Efter att patienten lugnat ned sitt fysiologiska och mentala system under en vecka eller två fick man naturligtvis dra i gång det riktiga förändringsarbetet, vilket i stora drag handlade om att motivera patienten till att börja ta sig själv och sitt väl och ve mer på allvar. Ett spännande och meningsfullt arbete. Men också väldigt svårt, eftersom arbetslivet, det vill säga stora delar av vår tillvaro, inte sällan stryper möjligheterna till tillräckligt stöd och egenbestämmande. Det är inte konstigt att människor då till slut hamnar i depressiva utmattningstillstånd.
Låt oss titta lite närmare på ett par nednötande – och av Arbetsmiljöverket identifierade – trender i dagens arbetsliv, trender som går emot våra grundläggande behov av trygghet och frihet.
Den första är själv-är-bäste-dräng-trenden. På många arbetsplatser ställs det krav men det saknas tillräckligt med stöd och resurser. Vi ska driva oss själva, sälja in oss själva, kompetensutveckla oss själva samt såklart prestera – gärna över det förväntade – eller som det heter i mallen för medarbetarsamtal: på extraordinär nivå.
Den andra trenden är byråkratiseringstrenden. Mycket av arbetet ska på många håll följa en på förhand uppsatt mall. Syftet är att säkerställa kvalitet och effektivitet och verktygen är styrdokument, flödesscheman och krav på att registrera och föra protokoll. Ordning och reda är bra men risken är att det slår över och blir viktigare att inte göra formellt fel än att göra reellt rätt.
Tillbaka till charterresan – efter en hel del egna charterresor med observationer på flygplatser, flygplan, restauranger, utflykter, stränder och hotellområden inser jag att en charterresa i mångt och mycket är raka – och extrema – motsatsen till arbetslivet. Det slår liksom över och blir destruktivt å andra hållet. Det är dock allt annat än konstigt att folk som dagligen faller offer för ovan nämnda trender släpper tyglarna lite väl lösa när tillfälle ges. Rätt och slätt som kompensation.
Lösningen på detta dilemma är naturligtvis att vi gör vad vi kan för att balansera upp nednötande trender med lite mer chartermentalitet på jobbet. Medarbetare och verksamheter skulle sannolikt må och fungera betydligt bättre. Självklart behöver vi ordning och reda och krav på prestation men vi behöver också stöd, resurser och möjlighet till medbestämmande och självständigt skapande.
